Som ni kanske vet så har jag två små bröder den yngsta heter Linus och har är 8, Casper är 15 men har downsynrdom dom som inte vet vad det är så de är en människa som under fostertiden har fått en extra kromosompar(vi människor har 46 kromosomer) min bror har på kromosompar i nummer 21 och det gör honom långsam att lära talförmågan är dålig(han pratar som en baby individuelt!!!) och förstår inte alla enkla saker. De stör int alls mej för jag har levt med honom sen jag var 2 år gammal och joo visst har de sina dåliga sidor i det också men ja har lärt mej leva med det. Han äter en viss medicin som jag inte riktigt försår vad den gör åt honom, men annors är han helt och håller frisk....eller så trodde vi. Idag ungefär 06.30 hörde jag ett högt duns och vår hund skällde och jag bestämde mej att ta reda på vad det var, jag hade aldri förväntat mej det vad jag hittade...........   jag hitta Casper på golvet, dunsen hade kommit från stora lampan vi hade bredved han säng, han låg halv vägs under sängen och krampade!!

Han hade fått ett epileptiskt anfall, jag ropade på pappa att han skulle komma och hjäpla så gjorde vi första hjälpen åt honom där. Han var vit trött och inte alls medveten om vad som hade just hänt, jag bestämde mej att ta ut hunden och fara och springa(för att lugna ner mej)och när jag kom hem tillbaka var det som inget skulle ha hänt Casper var sej själv. Vi hade tid till läkaren vid 12 tiden men man fick inte så mycke svar för Casper kan ju inte tala så vi far me honom på flera nogrannare undersökningar.

Dagen har annors farit som normalt men chocken att hitta sin bror krampa kommer jag nog minnas för resten av mitt liv. Ha en bra fortsättning på kvällen